Det var i slutet av 1960-talet och Pola hade just skrivit studenten i Helsingfors. Hennes väninna Eva hade sett en annons om Emmaus arbetsläger i Danmark. Utan att veta desto mera om saken styrde de kosan mot Fredriksberg i Köpenhamn. Plötsligt befann de sig i centrum av en internationell grupp. Människor från alla håll i världen. Man bodde i en skola. Om morgnarna samlade man in donationer med lastbil, sedan sorterades sakerna och slutligen såldes de på loppmarknaden. Pola och Eva trivdes bra på det här några veckor långa lumpsamlarlägret. Det var roligt att arbeta i gemenskap med andra. Inga problem ifall man ibland saknade ett gemensamt språk. Allt gick bra och man fick nya vänner. Så började Pola (Pauline) Stenbergs bana på Emmaus, och den fortsätter alltjämt.
Efter Danmarkslägret väntade studier i matematik vid Helsingfors universitet. Under de tre följande somrarna reste Pola på Emmausläger i Frankrike. På den tiden visste man bara adressen till samlingsplatsen innan man startade. När man sedan kom fram, exempelvis till Lyon, fick man veta på vilken Emmausgrupps läger man fått plats. Med adressen i näven skulle man då ta sig liftande till slutmålet. Kring halsen hängde en namnlapp, inträdesbiljetten till lägret. Pola njöt av att arbeta tillsammans med de många olika slags människorna i gemenskapen. I Finland hittade hon Emmaus Helsingfors och anslöt sig som medlem.
Efter magisterexamen bildade Pola familj, fick barn och gav sig in i arbetslivet. Hon var fortfarande medlem av Emmaus, men tiden räckte inte till för loppmarknadsjobb. För Pola var matematiken det självklara valet av bransch. Hon gjorde hela sin karriär på Helsingfors universitet. En aning medverkade slumpen till att hon kom att verka inom agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten. Där gjorde hon matematiska modeller med hjälp av vilka man kunde förutse hur det infallande ljuset betedde sig i skogen. Den här kunskapen utnyttjas när man forskar i skogarnas primärproduktion. Pola disputerade över ämnet och blev senare professor i skogsinventering.
Efter pensioneringen ville Pola göra något helt annat. Hon fortsatte inte forskningsarbetet, utan beslöt att återvända till Emmaus. För en sifferintresserad människa finns det mycket olika slags jobb. Hon tog nog sats inom sorteringen av kläder, men numera träffar vi ofta Pola vid kassorna på butikerna på Drumsö och i Vallgård, eller räknande pengarna efter arbetsdagens slut. Idag är hon också ledamot av Emmaus Helsingfors styrelse och styrelsens kassör. Till Polas ansvar hör att förbereda den årliga budgeten och att regelbundet presentera den ekonomiska situationen för styrelsen.
Med i styrelsen är nu också kompisen från Danmarksresan Eva Wahlström. Utöver andra Emmausuppgifter sköter Pola och Eva tillsammans med Ulla Hoyer också översättningen av våra texter från finska till svenska. En stor hjälp detta också.
Pola har märkt att det som i tiderna fick henne att ansluta sig till Emmaus fortfarande gäller. Det är viktigt för henne att Emmaus är politiskt obunden och ger möjlighet att arbeta tillsammans med andra. Man kan hjälpa dem som lider nöd med konkret arbete. Det är något annat än att bara donera pengar till insamlingar. Vår målsättning är ju att omkring en fjärdedel av loppmarknadernas intäkter doneras vidare.
– Jag önskar att Emmaus också i fortsättningen lockar frivilliga och särskilt också flera ungdomar i verksamheten. Jag är rädd för att Emmaus idag är mindre känd än förut och att dess ”bränd” främst förknippas med loppmarknaderna och begagnade varor. Jag hoppas att Emmaus ändå kan hålla fast vid sin identitet som en internationell solidaritetsrörelse. Det här förutsätter av oss att vi aktivt betonar och försvarar våra värden. Rörelsens politiska oberoende begränsar naturligtvis ställningstagandenas diversitet, men det finns trots allt många humanitära och sociala frågor som vi entydigt kan stöda … eller motsätta oss!