I Emmaus verksamhet i huvudstadsregionen deltar en brokig skara entusiaster. Här finns människor i alla åldrar, med utbildning och utan, både veteraner och nybörjare.
Emmaus Helsingfors loppmarknader upprätthålls genom arbetsinsatser av frivilliga. På loppmarknaderna arbetar varje vecka 30 – 40 volontärer i längre eller kortare pass, beroende på livssituation och egna krafter. De yngsta är grundskolelever som genomför sin praoperiod och de äldsta över 80-åriga pensionärer. Arbetet är praktiskt: att tillsammans sortera donerade saker, att prissätta och sälja dem, att bära möbler, att ställa i ordning och städa, att packa biståndsförsändelser, att laga mat och arrangera evenemang osv. All slags kunnande kommer till nytta i Emmaus och man får handledning i alla uppgifter man ska utföra.
I vår fria och toleranta gemenskap kan var och en göra en insats enligt sina möjligheter och krafter, och utnyttja sin förmåga, sin erfarenhet och sina kunskaper.
Alla vi olika människor inom Emmaus förenas av viljan att göra något tillsammans för en rättvisare värld. En Emmaus-volontär uttryckte det så här: – Det bästa med Emmaus är att man kan utföra ett meningsfullt arbete i egen takt och samtidigt hjälpa och stöda människor som behöver det.
Ta kontakt om du är intresserad av att arbeta som frivillig inom Emmaus.
De frivilliga berättar
Maija Ojala: Varje människa är värdefull
– Jag kom till Emmaus år 1977 under studietiden. Jag packade bl.a. Lapplandspaket på Sandvikskajens loppis, berättar Maija ’Musa’ Ojala. I samarbete med Rajaseutuliitto skickade Emmaus regelbundet kläder, skor, leksaker mm till mer än hundra mindre bemedlade familjer i Lappland och Östra Finland. – Jag deltog också i en kvällsgrupp för ungdomar som leddes av Elisabeth de Godzinsky, och hjälpte Elisabeth att laga mat i Emmaus kommuniteten på Annegatan.
När Maija fick anställning på de ev.lut. församlingarnas fritidscenter på Svartholmen, fick hon med holmens ungdomar i Emmaus krets. – Vi deltog bl.a. i byggandet av den nya loppmarknaden på Gyldensvägen hösten 1983.
Maija stödde också aktivt grundandet av föreningen Emmaus Kanava och Ulla och Raimo Siljanders Emmaus kommunitets begynnande verksamhet i Esbo. Under denhär tiden drömde hon och hennes man Jukka-Pekka om en liknande gemenskap med människor i olika åldrar. – Som idealist tänkte jag att jag inte behöver ett avlönat arbete.
Men sedan blev det en ändring i planerna. När paret Ojala semestrade i Karislojo besökte de Ulla och Heikki Sarios familjehem för utvecklingsstörda vuxna. Skulle de också kunna arbeta på samma sätt? – Vi sade åt Sarios: berätta åt oss om något hus i Karislojo blir tomt. Ungefär ett år senare ringde Heikki Sario och berättade att nu finns här ett hus. Tar ni det? Dethär hände i april 1986. Vi sade upp oss på jobbet på Svartholmen, och i slutet av augusti flyttade vi till Karislojo. Helsingfors stads socialarbetare letade efter boende till familjehemmet, och verksamheten började med fyra utvecklingsstörda vuxna.
Verksamheten utvidgades så småningom och som mest fanns det sju personer i olika åldrar i Ojalas familjehem. Därutöver tog man emot andra utvecklingsstörda människor på semester. För att stöda utvecklingsstörda människors familjevård samt deras rekreations- och fritidsmöjligheter grundade familjerna Ojala och Sario föreningen Toivo ja Rauha. När föreningen hittade en lämplig fastighet, öppnades verksamhetscentret Majakka, där familjehemmens invånare deltog i olika arbetsaktiviteter. Arbetet pågick dygnet runt och från år 2009, då Maija blev änka, var hon ensam ansvarig för familjehemmet.
Samarbetet med Emmaus fortsatte. Medlemmarna i Ojalas familjehem packade Emmaus Kanavas hjälppaket till Kamerun och glasögon till Nicaragua. Dessutom ordnades Emmaus-läger i Karislojo.
Ett gemensamt initiativ med Emmaus Kanava var också Katihemmet i Kohila i Estland. Det fick sin början då Maija blev bekant med den utvecklingsstörda Katis mamma Ester Laus. Det utvecklade sig så småningom till ett stort gemensamt projekt, och samarbetet pågår än idag. Efter att Emmaus Kanavas verksamhet upphörde 2010 har Emmaus Helsingfors fortsatt stödet till Katihemmet.
Då Maija närmade sig pensioneringen, såg hon till att alla medlemmar i familjehemmet fick ett nytt och tryggt hem.
År 2019 flyttade Maija till Helsingfors, och nu deltar hon aktivt i arbetet på Emmaus loppisen på Drumsö. Hon har redan under sin tid i Karislojo varit många år medlem i Emmaus Helsingfors styrelse, och från början av år 2023 fungerar hon som ordförande för styrelsen. – Det här är en tillfällig lösning, tills vi får yngre personer att sköta denhär uppgiften. Det är inte viktigt vad jag gör, eftersom alla jobb är relevanta och värdefulla. Ingenting är så smått, att det är utan betydelse. Man kan bli lycklig även av en liten uppgift. Ofta briljerar man med hjältedåd, hårt arbete och framgång, men även små handlingar är viktiga.
Maija betonar inte bara arbetets utan också människans värdighet. – I Emmaus är varje människa värdefull, var och en bidrar med sin arbetsinsats och bygger upp denna gemenskap. Mångfalden av människor i Emmaus är viktig för mej. Samtidigt ser jag den även som en utmaning: hur får vi flera frivilliga och hur kan vi erbjuda lämpliga och betydelsefulla arbetsuppgifter, som betonar människans värdighet. Det här gäller inte bara Emmaus, utan också i ett bredare perspektiv den mänskliga gemenskapen. Hur kan vi i praktiken visa att vi uppskattar varje människas värde och att alla jobb är betydelsefulla? Samspelet är viktigt. Om vi skulle lära oss att använda sådana ord som ’tack’ och ’förlåt’, så skulle det vara mycket lättare att andas här i världen.
Idealismen från Maijas ungdom har inte försvunnit: – Emmaus är viktigt för mej som en plats, där jag kan göra världen åtminstone en aning bättre!
Anna Sammalkorpi: Jag är spontan och snabb i vändningarna
Anna Sammalkorpi kom till Emmaus som frivillig i september 2012.
– Jag jobbade då som lektor i musik i Stadin ammattiopisto, en utbildningsanstalt inom social- och hälsovård. Jag önskade komma in i en ny gemenskap redan innan pensioneringen.
För Anna var rörelsens obundenhet och solidaritet det viktigaste då hon valde att komma till Emmaus. Nu som pensionär kommer Anna till loppmarknaden i Vallgård ett par gånger i veckan.
– Här kan man göra många slags jobb och de känns alla meningsfulla, de tjänar ju Emmaus syften. Jag gör litet av varje, vad som mest behövs. Jag jobbar med kläder och hemtextiler, lagar mat och dekorerar butiken.
På måndagar då butiken är stängd byter Anna skyltdockornas kläder och dekorerar både bord och skyltfönster.
– Dessutom deltar jag aktivt i syföreningen och liksom de andra syföreningsmedlemmarna sysslar jag också med det hemma. Då kan man följa sin egen tidtabell och jobba i sin egen rytm. Tillsammans med syföreningen deltog jag också i Emmaus Salon-evenemanget i Paris våren 2013.
Anna är full av ideer och bra på att förverkliga dem. När Emmaus ordnar pysselverkstäder t.ex. på Konstens natt hittar Anna på vad som ska göras och ställer upp som handledare. Kärleken till musik och dans är fortsättningsvis en del av Annas liv.
– Dans har hört till mina hobbyn under hela mitt liv, nu har jag hittat en grupp i modern dans för seniorer. Sedan många år deltar jag också i en kör där vi sjunger georgiska sånger.
Ibland sätter Anna sig vid pianot i Vallgårds butik och underhåller såväl de andra frivilliga som kunderna.
Anna deltog ett par år i föreningens styrelse. Till hennes uppgifter idag hör att ta emot nya frivilliga på loppmarknaden i Vallgård.
– Jag tycker att det är viktigt att de nya frivilliga snabbt kommer med i arbetet, så länge som de är ivriga. Jag är spontan och snabb i vändningarna. Jag önskar raskare tag och en välvilligare inställning till nya ideer. Världen förändras i snabb takt, om vi håller fast i gamla tillvägagångssätt, kanske vi sågar av den gren vi sitter på? Smidighet, öppenhet och nätet kännetecknar dagens värld.
Anna har sysslat med återanvändning långt innan hon kom med i Emmaus.
– Jag använder mina kläder så länge som möjligt. Jag tror att återanvändningen säkert kommer att öka i framtiden. Men hur kommer t.ex. textilåteranvändningens vyer att förändras? Kommer människorna i framtiden att föra sina gamla kläder till insamlingspunkter i stället för loppmarknader?
Med tanke på Emmaus framtid och behovet att få med nya aktiva frivilliga efterlyser Anna mera information, så att Emmaus skulle bli mera känt i Helsingfors och att verksamhetens kontinuitet skulle tryggas.
Pirjo Kivelä: Man träffar mänskor på Emmaus
– Det är alltid trevligt att komma till Emmaus, här ser man andra mänskor, fastän man inte alltid pratar med dem.
Då Pirjo Kivelä jobbar på Drumsö eller i Vallgård tillbringar hennes oskiljaktliga vän, hunden Roosa, också dagen på Emmaus.
– Sedan jag blev pensionär har jag sysslat med många saker, som jag inte har någon utbildning för, ler Pirjo. – Undervisat i finska, sorterat och prissatt kläder. Via en rekryteringsmässa kom jag inte bara till Emmaus, utan också till Kalliola och MLL (Mannerheims Barnskyddsförbund). Jag är fortfarande verksam i MLL, även om jag har hållit paus under pandemin. Jag undervisar finska åt invandrare och hjälper till i mångahanda saker, som är svåra för de dem. En afgansk invandrare ringer ännu och ber om råd, fastän vi inte har setts på länge.
Pirjo studerade engelska, tyska och franska vid universitetet och språken har haft en central roll i hennes arbetsliv, ofta i ledande ställning bl.a. i Finlands Bank och i EUs ministerråd.
– Det fanns alltid en massa jobb, och jag kände mej aldrig ensam. Jag tyckte speciellt om att lösa problem, det gjorde arbetsdagen intressant och gav tillfredsställelse.
Pirjo har rest mycket i många länder. För mer än 10 år sedan var hon bl. a. i Zimbabwe, där hon bekantade sig med en liten finsk organisation, som stöder föräldralösa barns skolgång. Pirjo har ett fadderbarn i Zimbabwe och har stött flickans skolgång från lågstadiet till gymnasiet. Nu studerar flickan vid universitetet med Pirjos stöd.
Pirjo har varit med i Emmaus redan många år. Då hon har en fritidsbostad i Ekenäs, jobbade hon tidigare också i Emmaus Westerviks butik. I Emmaus Helsingfors har hon sysslat med många saker: sorterat och prissatt kläder i Vallgård och på Drumsö, varit medlem i styrelsen och deltagit i olika arbetsgrupper. Uppdraget att ta emot och introducera nya frivilliga har varit det trevligaste. För tillfället är hon med i fadderbyprojektet i Bulgarien.
År 2015 var Pirjo i Paris på jätteloppisen (Salon Emmaus, se bilden) tillsammans med Tuula Snow och Ulla Hoyer, för att sälja kläder, som de tre hade haft med sig i kappsäckar från Helsingfors. – Där fick man en god bild av den mångkulturella Emmaus-rörelsen. Där blev jag också intresserad av en kurs som Emmaus Europa ordnade i Köln följande år. Speciellt deltagarna från Frankrike och England granskade sina gruppers värderingar. Litet liknande diskussioner och presentationer av gruppernas verksamhet finns med i de nordiska Emmaus-gruppernas digitala studiecirkel (på svenska), som är öppen för alla intresserade.
– Emmaus idé är fin, därför är jag med!
Anu Lähde: Torsdagen är veckans bästa dag
Anu Lähde (vänst.) och Pola Stenberg i Emmaus Salon Paris loppmarknadsevenemanget i Paris
Anu Lähde inledde sin mångfasetterade bana som Emmaus-frivillig år 2012 på Kepas rekryteringsevenemang för frivilliga. – Jag hade kommit in i arbetslivet och plötsligt kände jag att jag hade fritid. Jag ville hjälpa och vara till nytta i samhället. Anu tyckte genast om det mångsidiga och praktiska arbetet. Boken om Emmaus lumpsamlare berörde och påverkade henne. – Jag har alltid varit en ivrig loppisbesökare och en passionerad organisatör. Som barn hade jag sagt att jag blir butiksordnare som stor. Anu är ansvarig för torsdags-kvällsgruppen på loppmarknaden i Vallgård. – Jag jobbar huvudsakligen på hushållsavdelningen, men också lite överallt. Mest tycker jag om att sortera, prissätta och ordna smycken. Det praktiska arbetet på Emmaus är en god motvikt till Anus lönearbete: drömjobbet som koordinator för internationella ärenden i en yrkesskola.
Anu hör till styrelserna för Emmaus Helsingfors och Emmaus Finland. – Det intressanta i styrelsearbetet är att man kommer i kontakt med våra samarbetspartners och får veta mer om hur solidaritetspengarna används. Latinamerika står nära Anus hjärta eftersom hon talar både spanska och portugisiska. Hon har också redan länge varit Emmaus Helsingfors kontaktperson till vår partner Cuna Nazareth i Peru. Anu har också blivit bekant med Emmaus verksamhet i Europa och internationellt. Hon är nu för tredje året Emmaus Finlands delegat i Emmaus Europas styrelse. Emmaus Europa sysslar med påverkansarbete och intressebevakning genom att t.ex. lobba i Europeiska Unionen. Tack vare de internationella kontakterna har Anu blivit förtrogen med Emmaus-rörelsen och mångfalden bland Emmaus-grupper i olika länderna, samt hjälpt till i större sammanhang. – Även om det internationella arbetet är utmanande, är det fint att det finns en gemensam värdegrund, enligt vilken man vill arbeta och man kan ge och få stöd.
År 2018 reste Anu till delstaten Chhattisgarh i Indien för att bekanta sig med Siemenpuu-stiftelsens och Emmaus Helsingfors gemensamma projekt, som fick understöd av utrikesministeriet. Projektets syfte var att förbättra pardhi-ursprungsfolkets levnadsförhållanden och befrämja deras rättigheter. Läs mera om projektet på sid 5. Anu deltog redan i planeringen av projektet samt i dess styrgrupp. Erfarenheten i Indien var en verklig ögonöppnare. – Pardhiernas utkomst är utmanande och de lider t.o.m. av hunger. Traditionellt får de sin utkomst av bambuhandarbete, men det är svårt att få tag i bambu. Lärarna och eleverna har inget gemensamt språk. Därför kan det hända att eleverna efter många år av skolgång inte lär sig läsa och skriva. Andra minnesvärda erfarenheter har varit besöken i Emmaus-grupperna i Ukraina samt Emmaus Salon Paris, ett loppmarknadsevenemang i Paris.
Anu kopplar av på sin fritid med att t.ex. spela brädspel med sina vänner och gå på vattengymna. Hon har också tid för frivilligarbete i Monika-Naiset förbundet, där hon också har varit aktiv sen 2012. – Först var jag stödperson åt invandrarkvinnor, nu är jag mentor och hjälper till med praktiska saker i skyddshemmet. Emmaus har inverkat på Anus liv så lyckligt att hon träffade sin sambo på Emmaus. – Vi förenas av gemensamma värderingar och intressen, såsom hjälpverksamhet och återvinning.
Bertel Backholm: Det finns jobb åt alla
Bertel Backholm kom med i Emmaus verksamhet efter sin pensionering och flytten från Vasa till Helsingfors för cirka tio år sedan. – På hösten var det EU:s dag för frivillig verksamhet och Emmaus deltog i den, minns Bertel.
Bertel som har studerat till elmontör, jobbar som frivillig i Emmaus på elektroniksidan. – Det finns en massa olika apparater. Leksaker, lampor, strykjärn. Först kollar jag om apparaten fungerar, är den säker. Sen putsar och prissätter jag den och sätter den in i butiken, berättar han.
Bertel är till stor hjälp också i andra jobb. Han har gjort installationsarbeten, varit med vid avhämtning av donationer och packat långtradare. Dessutom har han undersökt Emmaus koldioxidavtryck. Vid sidan om det praktiska arbetet är Bertel med i Emmaus styrelse för andra året. Dethär har vidgat hans vyer, speciellt om Emmaus stödprojekt.
Det bästa med Emmaus är enligt Bertel gemenskapen, återvinningen samt föreningens målsättning. – Här finns alltid glada människor, god stämning. Att man strävar att hjälpa de svagaste, är en bra grundvärdering. Hoppet att jag kan underlätta en annan människas liv ger mej motivation i frivilligarbetet. Jag hör inte till dem som går upp på barrikaderna. Genom att jobba flitigt kan man påverka att åtminstone en människas liv blir litet bättre.
Bertel hälsar nya frivilliga välkomna. – Det finns jobb för alla. Välkommen med i vår krets.