Som så många andra av Emmaus frivilliga, har Corinna Nordgren varit engagerad i Emmaus-rörelsen redan på 70-talet.
– Jag är ett barn av min tid, en ganska typisk gammal sextiotalist och blev medlem i U-landsföreningen Svalorna i början av 70-talet.
En iskall vinterdag hörsammade hon en möteskallelse och tog tåget till Ekenäs.
– Rurik Rancken mötte mej med en gammal paketbil på stationen.
Familjen Rancken och Emmaus Westerviks kommunitet och arbete väckte hennes intresse.
– I slutet på 70-talet kom vi ett par somrar hela familjen till Westervik för att jobba i kommuniteten under en semestervecka. Barnen var i skolåldern och jag ville visa att det finns andra sätt att leva på. Barnen matade getterna och rensade ogräs, medan vi vuxna sorterade och balade kläder som skickades till Chile.
Efter många år som tandläkare, både på den privata och offentlga sidan, blev Emmaus-jobbet aktuellt igen ett par månader efter pensioneringen.
Corinna kom till Emmaus Vallgård för 15 år sedan.
– Dethär kan jag, dethär jobbet har jag gjort förut, tänkte hon, när hon började sortera kläder.
– Jag tycker om att jobba med kläderna, de intresserar mej fortfarande, fåfäng som jag är.
– Det är fint att kunna ta till vara det som är bra, det finns förstås mycket som är av dålig kvalitet, men också mycket som är bra.
– Naturmaterial gör mej speciellt glad.
Corinna håller sig ajour med utvecklingen, går i klädbutiker och kollar in senaste modet.
– Och himlar mej över klädernas pris: bra kläder är dyra och billiga inte värda sitt pris!
Hon konstaterar att det har skett en stor förändring under de senaste åren:
– Återanvändning har blivit trendigt, man stöter på Second Hand i varuhus och i köpcentrum.
Dethär är ett bra steg men inte tillräckligt.
– Totalt sett finns det för mycket kläder i världen! Vårt sätt att leva och konsumera är ett problem.
– Vad skall vi göra med alla de kläder som inte hittar ny användning? Man får inte slänga dem i blandavfall. Men insamlandet av avlagda textiler är ännu inte ordnat tillräckligt väl. Dethär kan vara en orsak till att människor donerar oanvändbara plagg till Emmaus.
– Klädavfallet är ett jätteproblem, som kräver gemensamma satsningar och samarbete av både företag, organisationer, beslutsfattare och myndigheter.
Corinna planerar att fortsätta jobbet på Emmaus så länge krafterna räcker, hoppeligen åtminstone tills hon fyller 80 om ett par år.
Hennes liv fylls även av kulturella aktiviteter och regelbunden motion.
– Dessutom är jag lyckligt lottad med familj, barn, barnbarn och vänner.
– Det viktiga med Emmaus är att jag kan göra något nyttigt, att jag inta bara pysslar om mej själv.
Cuna Nazareth daghemmets verksamhet i Lima i Peru var en av orsakerna till Corinnas engagemang i Svalorna för 50 år sedan. Det och andra projekt i det globala syd stöder hon ännu gärna i dag då hon jobbar på Emmaus.
– Men nöden är stor överallt, det behövs stöd på många håll, i Ukraina och här i Finland.
Corinna jämför sin egen ungdomstid med dagens situation. Trots kärnvapenhot under det kalla kriget var stämningen överlag positiv och de unga såg med tillförsikt på framtiden. Dagens unga lever med en större press: att få en studieplats, att hitta jobb, rädsla för krig och klimatkris. Risken för att bli utslagen är stor.
Föreningens valberedning har någon gång bett Corinna komma med i Emmaus Helsingfors styrelse, men hon har föredragit det konkreta jobbet i klädsorteringen.
Jag vill fortsätta som en anspråkslös och utbytbar kugge på loppisen.