Emmaus verksamhet går ut på att solidariskt dela andras bekymmer och hopp och arbeta för en förändring. Vi vill främja ett livsmönster där människor lever jämlikt sida vid sida och vi samarbetar därför med lokala aktörer över hela världen. Tillsammans med våra partner gör vi upp en plan där de lokala krafterna svarar för det praktiska genomförandet och Emmaus står för en del av finansieringen. Resultaten utvärderas gemensamt med 1 – 3 års mellanrum; därefter kommer vi överens om fortsättningen. Beroende på vilka mål vi vill uppnå kan samarbetet vara kort- eller långvarigt.
Du kan på många olika sätt delta i finansieringen av Emmaus utvecklingssamarbete. Loppmarknaderna ger inkomster tack vare ett samarbete mellan varudonatorer, frivilligarbetare och köpare.
Emmaus Helsingfors är aktiv medlem av Finländska utvecklingsföreningar – Fingo rf, som är en öppen informationscentral och ett samarbetsorgan för de finländska medborgarorganisationerna.
Emmaus Helsingfors samarbetar med Cuna Nazareth i Peru som också är medlem i Emmaus International. År 2018 inledde vi ett nytt projekt i Indien tillsammans med Siemenpuu-stiftelsen.
Peru: Cuna Nazareth
Fundación Cuna Nazareth är en stiftelse som grundades på 60-talet på initiativ av Emmaus del Peru. Den tillkom därför att det fanns ett stort behov att hjälpa barn som på grund av föräldrarnas arbetstider lämnades ensamma hemma dagen lång, fastän de var alldeles för små för att ta vara på sig själva. I dag har stiftelsen ett daghem i Chorillos, Lima med ca 150 barn.
Barnen på Cuna Nazareth kommer från fattiga problemfamiljer. På daghemmen får barnen frukost, lunch och dessutom middag före hemfärden. Genom tillsatsnäring försöker man stimulera tillväxten hos de undernärda barnen. Familjerna och barnen erbjuds både psykolog- och socialhjälp. Stiftelsen har som mål att försöka bryta den onda cirkel som de fattiga och utsatta befinner sig i, att utsträcka de sociala rättigheterna till vidare kretsar och att skapa jämlikare villkor för barn från slumområdena.
Emmaus Helsingfors stöder, med inkomster från loppmarknaderna, daghemmets verksamhet via U-landsföreningen Svalorna.
Cuna Nazareth har utvidgat sin verksamhet genom att bygga en återvinningscentral, där arbetslösa unga från fattiga familjer utbildas till professionella återvinnare. Syftet med projektet är att förbättra unga kvinnors och mäns ställning genom utbildning och arbetsplatser samt att förbättra miljön genom återvinning. En del av de unga får efter utbildningen arbete på återvinningscentralen, de övriga får som yrkesutbildade söka arbete på annat håll. Överskottet från återvinningscentralen används för att stöda verksamheten vid Cuna Nazareths daghem.
Utöver Emmaus Helsingfors deltog tre andra finländska Emmausgrupper, U-landsföreningen Svalorna, Emmaus Westervik och Emmaus Åland i planeringen och finansieringen av projektet. Under åren 2011-2012 byggde man de yttre ramarna för återvinningscentralen och därefter har återvinningscentralens verksamhet etablerats och de första ungdomarna utbildats. Projektet fick projektstöd av Finlands Utrikesministerium.
Härnedan Återvinningscentralens broschyr och Cuna Nazareths 50-årspublikation (genom att klicka på bilderna kan du läsa dokumenten):
Indien: Parivartan
Stöd till pardhi-ursprungsfolket i Indien
Det treåriga samarbetsprojektet med Siemenpuusäätiö i Indien är avslutat. Vår lokala samarbetspartner var Parivartan, en organisation som grundades år 1980 inspirerad av Gandhi för att försvara de mest utsatta människornas rättigheter. I projektet fick pardhi-adivaserna stöd i kampen för sina rättigheter och för sin utkomst. Pardhi-stammen lever traditionellt som nomader i skogen där de jagar och samlar föda. Pardhierna har varit utstötta ur samhället alltsedan den koloniala tiden i Indien. De har behandlats som brottslingar och diskriminerats av nästan alla, även av andra adivasi-stammar. Pardhi-folkets traditionella inkomstkälla är bambuhandarbete. Intäkterna är dock små eftersom tillgången på råmaterial, dvs bambustammar, är begränsad. Utan skogsrättigheter har pardhierna inte kunnat tillgodogöra sig skogens bambubeständ.
För att trygga sin utkomst har många pardhier försökt börja idka jordbruk. Men utan rätt till mark och pga jordbrukets dåliga lönsamhet har speciellt unga pardhi-män blivit tvungna att söka tillfälliga lönejobb. Kvinnorna i byarna ha försökt klara sig med de bambuarbeten som de har kunnat framställa för den lokala marknaden. Därmed är bambuarbetets betydelse i samhället – och speciellt för kvinnorna – väldigt central.
Projektet genomfördes i 98 byar i delstaten Chhattisgarh i distrikten Kanker och Kondagaon, vars invånare, 954 familjer (5247 personer varav 2655 kvinnor) utgjorde projektets målgrupp. Av dessa har 2375 personer (av vilka 1150, dvs cirka hälften, är kvinnor) fått konkret nytta, såsom registrering till olika officiella stödprogram, skogsrättigheter samt rösträttsregistering.
Under projektet gav Parivartan stöd till pardhierna så att de har blivit medvetna om sina rättigheter och har börjat organisera sig i lokala grupper och nätverk för att driva dessa rättigheter. I byarna grundades 25 självhjälps-grupper för kvinnor och ordnandes fem seminarier om kvinnors rättigheter. Dessutom skolades byledare till att föra fram pardhiernas ärenden i olika forum, med en speciell tyngdpunkt på ökat ledarskap bland ungdomar och kvinnor.
Eftersom den ursprungliga planen att diversifiera bambuproduktionen visade sig vara problematisk och föga motiverande för pardhierna, ändrade vi delvis projektets inriktning i februari 2020. I stället beslöt vi att stöda tillgången på material till det traditionella bambuarbetet och att förstärka utkomsten medels jordbruk. Bambuplantor för eget bruk planterades där det var möjligt. Pardhierna skolades i åkerbruk och trädgårdsodling (bl.a. majs, bönor, potatis, örter och fruktträd) på registrerade jordlotter. På detta sätt har pardhi-familjernas kost blivit mångsidigare
Pardhierna skolades också och fick stöd i att dra nytta av olika sociala välfärdsprogram, som regeringen har riktat till landsbygden och särskilt till ursprungsbefolkningen.
När COVID-pandemin slog till informerade Parivartan befolkningen i projektområdet om hur man kan skydda sig mot sjukdomen. Dessutom delade de ut paket med nödvändiga matprodukter åt 200 familjer. Under pandemin har barnens skolgång försvårats. Nu öppnas skolorna så småningom och föräldrarna kan snart återvända till marknadsplatserna för att sälja sina bambuhandarbeten.
Nepal: Sahara Nepal
Försörjning i bergsbyn
Emmaus stöder via U-landsföreningen Svalorna utvecklingen av livsmedelssäkerhet och försörjning för fattiga jordbrukarfamiljer i bergsbyar samt en förbättring av kvinnornas ställning i Nepal. Projektområdet ligger i Fjärran västern regionen i Nepal, i landsbygskommunen Masta i Bajhang distriktet. Samarbetspartner är organisationen Sahara Nepal, som grundades 2010. Det treåriga projektet startade 2021.
Det bergiga Bajhang i fjärran västern är ett av de minst utvecklade områdena i Nepal. Traditionella patriarkala värderingar råder, kvinnor ses inte i några ledande positioner. Könsbaserad lägre status och våld är vanligt. Det mest flagranta uttrycket för detta är chhaupadi seden: kvinnor och flickor isoleras att under sin menstruation bo i en ”menshydda” (Chhau Goth), som kan vara ett djurstall till exempel. De får inte äta några animaliska produkter för att inte skada boskapen, och de får inte använda gemensamma brunnar eller kranar för att förhindra kontaminering. Nuförtiden får kvinnor redan övernatta på bottenvåningen i huset, men mat-, vatten- och beröringsförbuden gäller fortfarande.
I bergsbyarna indelas livet i perioden av hårda monsunregn under sommaren fram till september, och den därpå följande långa torra perioden. Med klimatförändringen har monsunerna blivit allt mer oförutsägbara och vintrarna har blivit varmare och torrare. Erosionen ödelägger sluttningar och terrassfält och livshotande jordskred inträffar allt oftare.
Med projektet har befolkningen i byarna bildat 15 producentgrupper, som var och en har cirka 25 medlemmar. Tre fjärdedelar av dem är kvinnor, eftersom en stor del av männen lever halva året som migrerande arbetstagare i Indien. Mer än 80% av byborna arbetar inom jordbruket. Produktionen är nästan helt ekologisk och ren men låg i kvantitet. Dessutom är tillträdet till marknaden på grund av de långa vandringslederna och jordskreden beroende av osäkra bilskjutsar. Mycket få lyckas förvärva försäljningsintäkter.
I jordbrukargrupperna befrämjas odling av nya grönsaker och å andra sidan uppmuntras en mer omfattande odling av traditionella, hållbara och näringsrika spannmål, som hirs. Jordbrukarna får utbildning om de mest effektiva ekologiska metoderna och de tilldelas frön och verktyg. De som är intresserade av kommersiell affärsverksamhet får stöd för att bygga växthus. I samarbete med lokalförvaltningen byggs bevattningssystem.
Producentgruppernas kvinnor får utbildning i jämställdhet, samhälleligt deltagande och ledningsförmåga. I hela samhället strävar man till att öka medvetenheten om barnäktenskap, chhaupadi och annat könsbaserat våld. Metoderna inkluderar ’deuda’ – de traditionella tävlingarna i dans, sång och berättarkonst – radioprogram samt olika sammankomster mellan kvinnor.
I hantverkargrupperna fokuserar man på att befrämja det traditionella bambu- och hampahantverket. Man söker efter arbetsbesparande alternativ till spinning med slända, eftersom det idag finns efterfrågan på hampaprodukter. Projektet uppmuntrar också ett nytt sätt att föda upp getter genom foderodling, bättre djurvård och förädling. Getterna är mycket eftersökta, men fritt bete måste definitivt begränsas för att spara vegetationen. Trädplantor och foderträd planteras på sluttningarna för att bekämpa erosionen. Arbetstagarna i Mastas lokalförvaltning skolas också till att ta hänsyn till miljöpåverkan i all planering.
Projektets namn är ”Förbättring av livsmedelssäkerhet, hållbar försörjning och kvinnors inflytande”. Producentgrupperna har 350 medlemmar, och tillsammans med deras familjer och grannar var antalet förmånstagare i slutet av det första året cirka 2000. Under de följande åren är det meningen att producentgrupperna utvecklas till andelslag.