Maija Ojala: Varje människa är värdefull

– Jag kom till Emmaus år 1977 under studietiden. Jag packade bl.a. Lapplandspaket på Sandvikskajens loppis, berättar Maija ’Musa’ Ojala. I samarbete med Rajaseutuliitto skickade Emmaus regelbundet kläder, skor, leksaker mm till mer än hundra mindre bemedlade familjer i Lappland och Östra Finland. – Jag deltog också i en kvällsgrupp för ungdomar som leddes av Elisabeth de Godzinsky, och hjälpte Elisabeth att laga mat i Emmaus kommuniteten på Annegatan.

När Maija fick anställning på de ev.lut. församlingarnas fritidscenter på Svartholmen, fick hon med holmens ungdomar i Emmaus krets. – Vi deltog bl.a. i byggandet av den nya loppmarknaden på Gyldensvägen hösten 1983.

Maija stödde också aktivt grundandet av föreningen Emmaus Kanava och Ulla och Raimo Siljanders Emmaus kommunitets begynnande verksamhet i Esbo. Under denhär tiden drömde hon och hennes man Jukka-Pekka om en liknande gemenskap med människor i olika åldrar. – Som idealist tänkte jag att jag inte behöver ett avlönat arbete.

Men sedan blev det en ändring i planerna. När paret Ojala semestrade i Karislojo besökte de Ulla och Heikki Sarios familjehem för utvecklingsstörda vuxna. Skulle de också kunna arbeta på samma sätt? – Vi sade åt Sarios: berätta åt oss om något hus i Karislojo blir tomt. Ungefär ett år senare ringde Heikki Sario och berättade att nu finns här ett hus. Tar ni det? Dethär hände i april 1986. Vi sade upp oss på jobbet på Svartholmen, och i slutet av augusti flyttade vi till Karislojo. Helsingfors stads socialarbetare letade efter boende till familjehemmet, och verksamheten började med fyra utvecklingsstörda vuxna.

Verksamheten utvidgades så småningom och som mest fanns det sju personer i olika åldrar i Ojalas familjehem. Därutöver tog man emot andra utvecklingsstörda människor på semester. För att stöda utvecklingsstörda människors familjevård samt deras rekreations- och fritidsmöjligheter grundade familjerna Ojala och Sario föreningen Toivo ja Rauha. När föreningen hittade en lämplig fastighet, öppnades verksamhetscentret Majakka, där familjehemmens invånare deltog i olika arbetsaktiviteter. Arbetet pågick dygnet runt och från år 2009, då Maija blev änka, var hon ensam ansvarig för familjehemmet.

Samarbetet med Emmaus fortsatte. Medlemmarna i Ojalas familjehem packade Emmaus Kanavas hjälppaket till Kamerun och glasögon till Nicaragua. Dessutom ordnades Emmaus-läger i Karislojo.
Ett gemensamt initiativ med Emmaus Kanava var också Katihemmet i Kohila i Estland. Det fick sin början då Maija blev bekant med den utvecklingsstörda Katis mamma Ester Laus. Det utvecklade sig så småningom till ett stort gemensamt projekt, och samarbetet pågår än idag. Efter att Emmaus Kanavas verksamhet upphörde 2010 har Emmaus Helsingfors fortsatt stödet till Katihemmet.

Då Maija närmade sig pensioneringen, såg hon till att alla medlemmar i familjehemmet fick ett nytt och tryggt hem.

År 2019 flyttade Maija till Helsingfors, och nu deltar hon aktivt i arbetet på Emmaus loppisen på Drumsö. Hon har redan under sin tid i Karislojo varit många år medlem i Emmaus Helsingfors styrelse, och från början av år 2023 fungerar hon som ordförande för styrelsen. – Det här är en tillfällig lösning, tills vi får yngre personer att sköta denhär uppgiften. Det är inte viktigt vad jag gör, eftersom alla jobb är relevanta och värdefulla. Ingenting är så smått, att det är utan betydelse. Man kan bli lycklig även av en liten uppgift. Ofta briljerar man med hjältedåd, hårt arbete och framgång, men även små handlingar är viktiga.

Maija betonar inte bara arbetets utan också människans värdighet. – I Emmaus är varje människa värdefull, var och en bidrar med sin arbetsinsats och bygger upp denna gemenskap. Mångfalden av människor i Emmaus är viktig för mej. Samtidigt ser jag den även som en utmaning: hur får vi flera frivilliga och hur kan vi erbjuda lämpliga och betydelsefulla arbetsuppgifter, som betonar människans värdighet. Det här gäller inte bara Emmaus, utan också i ett bredare perspektiv den mänskliga gemenskapen. Hur kan vi i praktiken visa att vi uppskattar varje människas värde och att alla jobb är betydelsefulla? Samspelet är viktigt. Om vi skulle lära oss att använda sådana ord som ’tack’ och ’förlåt’, så skulle det vara mycket lättare att andas här i världen.

Idealismen från Maijas ungdom har inte försvunnit: – Emmaus är viktigt för mej som en plats, där jag kan göra världen åtminstone en aning bättre!