En dag vid lunchbordet på Vallgårds loppmarknad såg jag ett bekant ansikte från förr. Just det, det var ju Anna-Maria Numminen, som inspirerad av andra ungdomar kom till Emmaus i slutet av 1970-talet. Då var vi skolungdomar, nu över 60 åriga pensionärer och ”andra varvet” på Emmaus.
Som ung arbetade Anna-Maria lördagar på Emmaus loppmarknad i källaren på Sandvikskajen. Försäljarna hade svarta ”konduktörsväskor” och man handlade med kontanter. Det säger något om ungdomens bekymmerslöshet att hon inte minns var väskan lämnades tillbaka efter dagens slut och hur kassan räknades. Kanske det också vittnar om att de gemensamma processerna fungerade: var och en skötte sin egen uppgift. På den tiden hade Emmaus en lokal på Annegatan med kök och kontor. Hon minns alldeles särskilt tankeutbytena mellan Barbro Svedlin och Père Guy, som ibland kunde påminna om en häftig pingismatch. Elisabeth de Godzinsky har stannat i minnet som en mild varelse. Alla bemöttes vänligt och jämlikt. Det här är gemenskap som bäst.
Emmausarbetet pausade när det blev dags att studera och stiga in i arbetslivet. Som fyrtioåring fick Anna-Maria två härliga pojkar, som nu har vuxit upp till brummande bjässar. Emmaus föll i hågen när pensionärstiden närmade sig, och det som i synnerhet lockade var en annons på nätet om Syföreningen. Hon blev genast mottagen av Anna på syföreningsafton. Via den flyttade Anna-Maria under Sirkkas goda ledning till hemtextilier och handarbetstillbehör. Det här var som en tidsresa till 1960- och 70-talen hos mormodern, som evakuerats från Karelen, och de fem handarbetande mostrarna. Hos mormor lärde man sig nya handarbetsfärdigheter varje sommar: väva mattor, göra transparanger, knyppla, sticka yllesjalar. Sockor stickade man under sportloven mellan skidturerna. Nu fanns allt det här på Emmaus! Det var också intressant att samla babykläder och textilier till Global Clinic för så kallade moderskapsförpackningar till papperslösa familjer.
Anna-Maria glädjer sig åt att arbeta med textilier och handarbeten. Med donationerna kommer fina handarbetstraditioner. Det är fantastiskt att se hur en produkt som just förts ut i butiken redan är såld. En höjdpunkt är också mötena med kunder när man växlar några ord om handarbetena och den finländska handarbetstraditionen. Att arbeta med olika slags människor i olika åldrar ger i hög grad mening åt livet. Emmaus erbjuder tidtabeller, tankar, en levande handarbetstradition, kamrater, ansvar och gemenskap. ”Jag kan leva ett liv som passar mej och för min del sträva efter att skona jordklotet från överkonsumtion.”
För Anna-Maria har långsiktigheten i Emmaus verksamhet och hur viktig den är på ett nytt sätt öppnat sig med åldern och den ökade förståelsen. Under det första varvet hade Emmaus verkat i lite över 10 år och fokus låg på arbete bland bostadslösa alkoholister. Under det andra varvet fyller Emmaus redan 60 år och med verksamheten stöder man nya hjälpbehövande. Hjälpen blir möjlig med inkomsterna från loppmarknaderna, en sak som alltid förvånar. ”När jag kom tillbaka till Emmaus efter den långa pausen kände jag samma anda och stämning som jag upplevde som skolflicka. Jag hoppas att de här består också i fortsättningen.”