På Emmaus i Vallgård har en viss frivillig länge arbetat, men det är väldigt få som har hunnit träffa honom. Torsdag morgnar hinner han kanske ta en kopp kaffe, och sedan skyndar han till sin bil för att hämta viktiga donationer till oss från ett bageri. Men vi ska låta honom själv berätta.
Jag är Matti Koskimäki, jag kom som 14-åring till Helsingfors på jobb. Två år jobbade jag som springpojke på Föreningsbanken. Sedan gick jag till HK:s korvfabrik och stannade där 35 år. År -95 sa de att jag inte behövdes längre, jag fick sparken, det var många av oss som fick gå då.
Sedan -96 hörde jag på radion att emmaus behöver en chaufför och jag kom dit och stannade kanske 10 år, och efter det var jag borta ett tag. När jag sedan blev arbetslös var jag liksom på jobb på emmaus, två gånger nollade jag de 500 dagarna.
På den tiden hade emmaus egen bil. Jag köpte åtminstone två gånger en paketbil hit och på Fabriksgatans tid kördes det varje vardag. Jag hade en gammal arbetskompis som hjälp och då tog vi emot alla donationer – det var många soffor som vi tog isär där på Fabriksgatans gård för de var i så dåligt skick att de inte kunde säljas.
Idag kör jag bara med min egen bil, jag tycker inte längre om att köra paketbil. Jag hämtar bara bullar och bröd, och Lafkan besöker jag för den ligger nära mitt hem. Som 81-åring orkar jag inte med hämtningarna och klättrandet i trappor. Jag är närståendevårdare och det tar mycket tid och är inte så lätt. Jag har två exfruar och en sambo, jag kommer bra överens med alla.
Alla tror förresten att emmaus är en hemskt religiös plats, men jag är inte alls religiös, hör inte till kyrkan, och därför är emmaus ett bra val, när den är obunden.
Jag önskar emmaus allt gott, jag kommer hit så länge jag orkar.